Vi pratar mycket om det magiska runt jul, för ingen högtid påverkar oss som julen. När det är som mörkast, då tänder vi plötsligt ljus och värmer upp våra hem och tar hand om varandra. Den här tiden på året börjar egentligen med första advent, men för många av oss tror jag att det är Lucia som är startskottet för julen. I tidiga morgonen den 13 december kan man se dom, i sitt eget hem, skolan, dagiset, eller på TV, Luciatåget.
Mitt i mörkret och kylan kommer ett följe med flickor och pojkar, i vita skrudar och med ljus, för att få oss att se ljuset i den mörkaste av årstider. Det är svårt att inte bli berörd av traditionen och den stilla stämningen.
Men varför firar vi Lucia? Vem var hon egentligen? Fortsätt läsa, så ska vi svara på båda frågorna.
Vem var Lucia egentligen?
Lucia blev bara 21 år gammal; hon föddes 283 i Syrakusa på Sicilien och dog martyrdöden 304. Hon föddes i en rik familj och sägs ha avlagt ett kyskhetslöfte i hemlighet när hon var liten. Omedveten om detta lovade hennes mor bort henne när hon blev äldre.
Lucia bad till Gud att försena förlovningen och strax därefter blev hennes mamma blödarsjuk, något som ingen kunde rädda henne från. Detta fick Lucia att övertala sin mamma att vallfärda till Catania, till en grav för helgonet Agata.
Enligt sägnen uppenbarade sig helgonet för Lucia när de kom fram och sa till henne att Lucia själv hade botat sin mamma, med sin kristna tro. Tacksam för sitt nya liv, lovade mamman Lucia att hon skulle slippa bli bortgift. Detta uppskattades dock inte hos hennes friare. Vid den här tiden förföljdes kristna av kejsarens ståthållare, så hennes friare angav henne till ståthållaren.
Lucia arresterades och torterades på många sätt, utan att skadas eller förlora sin tro på Gud. Slutligen drev någon ett spjut genom halsen på henne, men till och med detta överlevde hon. Lucia höll sig vid liv tills hon fått sista smörjelsen. Ungefär två hundra år efter sin död, helgonförklarades Lucia och hon fick en egen dag i kalendern: den 13 december.
Varför firar vi Lucia?
Legenden säger ju att vi idag har ljus i håret, en så kallad luciakrona, vid Luciafirandet, för att Lucia hade ljus i håret när hon bar ner mat till fångar i mörka fängelsehålor. Ljusen i håret var för att hon skulle slippa bära ljus och på så sätt ha mer mat med sig.
Sanningen bakom varför vi har ljus i håret, är lite mindre romantisk och mer praktisk. Den 13 december var nämligen datumet för vintersolståndet i den julianska kalendern som vi hade fram till 1753. Då hade man ljus i håret under Luciafirandet, för att bringa lite ljus under årets mörkaste tid.
Oavsett varför vi har ljus i håret, tror jag att vi alla är överens om att det är en otroligt stämningsfull tradition att fira flickan som tog hand om andra och dog för sin övertygelse, genom att tända ljus, sjunga sånger och ta hand om varandra.